Rothbardinstitutet

Tankar om demokratin

Robert Sundström

Så här efter konstaterandet att det inte blir något nyval nästa år, utan en partiöverskridande överenskommelse istället, så får vi tillfälle att begrunda demokratin som det maktspel det är.

Denna artikel är en kort utläggning av några tankar om det demokratiska systemet.

Maktförhållandet

I det svenska demokratiska systemet sägs alla medborgare ha en röst och ha möjlighet att vara med och påverka hur landet styrs. Den möjligheten uppstår i realiteten då ens grupps representanter tar plats någon av de beslutande församlingarna (kommun, landsting och riksdag) där de kan driva fram politiken. Annars måste man förlita sig på att de styrande partierna, i konkurrens om väljarna, lyssnar på de orepresenterade invånarna, främst intressegrupper.

Men som ensam människa har du inte mycket att säga till om. Du är underkastad politiker i ett formellt maktförhållande och tvingas lyda deras beslut oavsett om du röstade på ett parti eller inte. Det är ganska svårt att uttrycka missnöje och än mer att försöka förhandla med politikerna. Är du missnöjd med hur de spenderar dina skattepengar så har du ingen verklig möjlighet att påverka. Visst. Man kan engagera sig politiskt eller fackligt men det är en krävande och kostsam process, både ekonomiskt och socialt, som enbart få är villiga att beträda.

Lättare att uttrycka åsikter

Det har under de senaste 20 åren blivit allt lättare för människor att få tillgång till information, berätta om sin situation, uttrycka sina åsikter, olikheter och missnöjen, tack vare Internet. Många minoriteter som inte finns representerade får sin röst hörd. Fler ger skenet av att Sverige inte alls är så fantastiskt som man har inbillats sedan barnsben. Det finns lidande och desperation. Ingen är säker trots politikers löften, vare sig infödd eller invandrare. Det är nog det som mycket ligger i grunden till det politiska läget med Sverigedemokraterna. Inte att säga att det inte finns ett integrationsproblem som bör tacklas.

Vi ser för första gången att svenskar är ganska oense om hur saker ska vara. Tanken på att de tvingas stödja den politiska cirkusen genom skatten är inte heller så bekväm. Det skapas motsättningar mellan människor på grund av detta, och de flesta reagerar bara utan att tänka efter. Det är mycket beklagligt att de inte ser någon annan lösning än att missnöjesrösta på partier som de tror mindre på. Samtidigt som de är helt omedvetna om hur allvarliga konsekvenserna kan vara i det politiska spelet, oavsett vem som styr.

Att de inte inser att de borde bryta dessa imaginära kedjor som utgör det maktförhållande som råder mellan politikerna och dem. Inser att det finns fredligare alternativ till politikens tvång.