Många libertarianer har till synes svårt att särskilja sina personliga åsikter och övertygelser från libertarianism proper, som bara är icke-aggressionsprincipen.
De tror att en individ måste ha enligt dem rätt värderingar (kultur, tradition, religion, familj) för att icke-aggressionsprincipen ska följas och libertarianismen ska fungera i praktiken. Därför hänger de upp sig på och argumenterar för sådant som inte specifikt omfattas av libertariansk teori. Detta trots att libertariansk teori i sig inte alls kan ge absoluta svar, utan bara vägleda en till beslut. Detta är vad som kallas ”thick” libertarianism, till skillnad från ”thin” libertarianism (som utgår från icke-aggressionsprincipen).
Det är en primitivt idealistisk syn som jag också hade en gång i tiden innan jag läste på om libertarianismen och i synnerhet den ekonomiska biten.
Tvärtom till vad folk intuitivt kan tro så krävs inte en snäv uppsättning preferenser eller ideal för att libertarianismen ska fungera mellan varken enskilda individer eller grupper. Man behöver inte radikalt ändra människors värderingar för att införa libertarianism. Människor behöver inte alls uppnå en viss medvetenhet. Det är som många skulle erkänna orealistiskt. Det räcker att genom den fria marknaden påverka deras incitament. Genom att innovera bort tvångsstrukturerna så påverkas människors beteenden markant.
Det hjälper så klart att människor i en given social kontext delar åsikter och värderingar, men i det stora hela är värderingar inte allt. Det är viktigare att se till att människor har incitament till att leva fritt och samarbeta istället för att vare sig medvetet eller inte initiera tvång mot varandra – att de på så vis inser fördelarna med en fri marknad.
Visst vill vi alla var tillsammans med personer som tycker lika, vi är sociala varelser som längtar efter samhörighet. Det stärker också oss alla på en individuell och personlig nivå och tjänar oss ur ett evolutionärt perspektiv. Men sanningen är att inte alla libertarianer tycker lika och kommer heller aldrig att göra det. Vi är inte en homogen grupp och kommer aldrig att komma överens men ändå, för det mesta i alla fall, tolerera olikheterna – om man vill det vill säga.
Det är dags att sluta argumentera för att konvertera andra till din egna denomination, de värderingar (mänskliga eller religiösa) som var och en personligen håller som om de är de absolut rätta, och istället själva leva utifrån det som vi förespråkar med respekt för andra människors levnadsval.
Vi kan prata hur mycket som helst om libertarianism och värderingar men utan incitament som påverkar oss i det verkliga livet uppnår vi i praktiken ingenting.
Taggar:anarkism, ideal, libertarianism, utopi
Libertarianismens mångfald och dynamik
Författare: Robert Sundström
Publicerad den 23 mars, 2017 kl. 23:20.
Jag måste erkänna att det finns många libertarianer som jag har svårt för och rentav ogillar – men det är på personlig nivå, och inte frihetlig. Det finns många tokstollar i vår rörelse vars åsikter, livsåskådningar, och handlingar jag själv inte skulle stå bakom men ändå tolerera så länge det inte går ut över mig,ä eller någon annan.
Det är just det här som är själva grundidén som leder till libertarianism: att alla kan få vara sig själva, att vi alla ska få tycka, tänka och agera fritt, så länge som det inte innebär tvång för någon annan. Man behöver inte och ska inte heller förväntas komma överens med varandra. Vi ska alla vara fria att förverkliga våra idéer och hitta våra egna lösningar.
För libertarianismen är inte ett enhetligt parti, vilket många utomstående nog verkar tro, utan en filosofi som enar många människor på frivillig basis. Vi ska inte ens själva förvänta oss att vi måste vara överens om allt eller något, bortsett från principerna om icke-aggression.
Men det är faktiskt också de här förväntningarna som hindrar filosofin från att ta fäste i det centraliserade tvångssamhälle som idag omsluter oss. Alla vill vi, på något plan, så gärna forma ett libertarianskt samhälle, nästintill i detalj, efter våra egna preferenser och övertygelser om hur det ska vara. Vi förväntar oss helt naturligt ett samhälle där allt är enhetligt och alla delar samma syn och värderingar som oss själva. I och med detta har man glömt att libertarianismen i själva verket är dynamisk, till skillnad från det statiska system kring nationalstater som vi är vana med.
I ett libertarianskt samhälle styr incitamenten utvecklingen, genom social interaktion och marknadsprocessen, likaså den moraliska. Värderingar är inte huggna i sten utan i ständig flux, och måste hela tiden omprövas. Det är sant att det finns grupperingar som kommer att leva i egna mer eller mindre avgränsade samfund, utifrån samhörighet, övertygelser och heliga skrifter, men ekonomins lagar här gäller även dem. De kommer oundvikligen att interagera med människor utanför deras egna kretsar, och därmed ta in influenser som påverkar dem ömsesidigt.
Vi bör belysa denna sanna tolerans och mångfald som libertarianismen innebär. Den är så mycket större än vad någon etatist så inkonsekvent har kunnat drömma om inom sitt solidariska tvångsramverk. Det är dags att agera som vi predikar och också bevisa vår moraliska överlägsenhet i konkreta handlingar för åstadkomma ett friare och bättre samhälle.
Det må hända att jag inte tror på visa idéer idag, rentav tycker att de är galna, men vem kan förutse framtiden? Det gäller att ha ett öppet sinne.