Denna artikel har tidigare publicerats på egen blogg.
Detta är en kort introduktion till teorin om äganderätt och den utgör grunden för libertarianism.
Teorin om äganderätt
Människan är beroende av resurser för att klara sig genom vardagen och livet. Men resurser är knappa (begränsade [i antal]) och alla kan inte använda dem samtidigt. Därför behövs det bestämmelser för att avgöra vem som kontrollerar – äger – vad så att man kan undvika konflikter och på så vis säkra människors välstånd. Vi ser också att dessa konventioner uppstår spontant i våra liv. Det finns normer^ eller till och med *principer som hela mänskligheten delar.
Dessa principer förklaras med en teori om äganderätt.
För att vara tydlig så behandlar denna artikel filosofin och inte om eller huruvida det överensstämmer med vad som står i lagen.
Äganderätt definieras som:
Den exklusiva rätten till kontroll över en viss resurs.
Ägande handlar alltså om att inneha och kontrollera resurser. Man börjar helt enkelt äga något stunden då det hamnar under ens kontroll. Detta kan ske på antingen ett legitimt eller illegitimt sätt enligt principerna för äganderätt.
Man kan komma till att äga en resurs på i huvudsak 3 legitima sätt: 1) Att ta en tidigare icke ockuperad och därmed oägd resurs i bruk eller 2) byta till sig en resurs mot en annan redan ägd i en för de båda parterna frivillig och per definition ömsesidigt fördelaktig transaktion. (3) Är genom att erhålla resursen i gåva, vilket inkluderar arv (ensidiga transaktioner)
Alternativet är att ta resursen från någon annan med våld – dvs. stöld – vilket inte är acceptabelt. Den som har stulit resursen är en illegitim ägare och riskerar straff om han eller hon blir påkommen. Det handlar i första hand om krav på kompensation.
Markägande skiljer sig inte från annat ägande. Mark är en knapp resurs likt andra även om den skiljer sig kategoriskt. Människor nyttjar mark genom att vistas på den och omvandla resurserna på den. De förvärvar resursen på samma sätt som andra: genom ockupation eller transaktion. Mark är begränsad i yta och för att dess duglighet i produktion försämras om ingen vårdar den.
Tid är en annan begränsad resurs som alla människor har att spendera. Det är den som vi säljer tillsammans med vår expertis på arbetsmarknaden.
Vi går här inte vidare in på djupet. Förhoppningsvis kan du nu själv föra resonemanget vidare om du så vill.
Detta är i alla fall de universella principerna som alla människor kan enas kring.
Libertarianism och äganderätt
Äganderätt utgör också grunden för libertariansk filosofi, och inte minst etik, i vilken äganderätt ses som en garant för fred och frihet. Det är äganderätten som sätter standarden för vad som är frivilligt respektive tvång. Det är därför den som avgör om en handling är ömsesidigt fördelaktig eller inte.
Själväganderätt
För att förtydliga så avser ”själväganderätt” människors äganderätt i sin egna kroppar. ”Självet” kan inte ägas mer än man kan äga handlingar, arbetskraft eller idéer. Ingen har kontroll över sin vilja.
Människors rätt till sina egna kroppar härleds i libertariansk filosofi faktiskt utav att man som person är den som ockuperar sin kropp först och därför har ett högre anspråk på den. Detta kallas självägande. Brott som misshandel, mord och slaveri är alla brott mot en persons själväganderätt i sin egen kropp.
Tvång och icke-aggression
Tvång i sammanhang som handlar om mellanmänsklig interaktion definieras därför i libertariansk filosofi som att kränka någons äganderätt, oavsett om det gäller deras kroppar eller den egendom som de rättvist äger.
”Den libertarianska bekännelsen vilar på ett centralt axiom: att ingen människa eller grupp av människor får aggressera mot någon annans person eller egendom. Detta kallas ”icke-aggressionsprincipen”. ”Aggression” definieras som initieringen av användande eller hot om fysiskt våld mot någon annans person eller egendom. Aggression är därför synonymt med invasion.”
– Murray N. Rothbard
For a New Liberty (1973)
Icke-aggressionsprincipen är således den grundläggande etiska principen för libertarianismen, och den härleds från äganderätten. En princip som så gott som alla människor nog skulle hålla med om.
Det är utifrån denna princip som libertarianer sätter standarden för fredlig mellanmänsklig interaktion.
Om lag och rättvisa
Många libertarianer förespråkar ett samhälle utan institutionaliserad eller nedtecknad lag som dikteras av politiker och påtvingas människor av en stat. De vill istället se se ett samhälle i vilket det råder frivillig interaktion och där rättigheter säkerställs på lokalnivå utifrån frivilligt slutna kontrakt baserade på sociala normer och seder. Detta med respekt för äganderättens principer.
Man kan i detta samhälle ingå i vilka kontrakt som helst. Det är dock en helt annan sak om huruvida de är genomförbara. Det är upp till de som verkställer kontrakten att avgöra. Det är osannolikt att någon skulle vilja jaga människor som har piratkopierat för att det vore tämligen svårt och dyrt. Därför skulle nog inte ”immaterialrätt” finnas i något utbud.
I ett frivilligt samhälle är det möjligt att skapa alternativa rättssystem som bygger på principen om icke-aggression. Människor skulle frivilligt kunna välja ett alternativt rättssystem och värderingar som gäller för dem personligen medans på ett minimum bli garanterade juridiskt skydd från andras aggression.
Mer om ockupation
Gällande principerna för ockupation (på engelska kallat ”homesteading”) så kan man då komma överens att om en fristående resurs, som ett stycke mark, bevisligen har varit obrukad under en längre period och därmed övergiven så är det fritt fram för andra att bruka marken. Detta är bara gångbart i ett sådant samhälle där människor frivilligt går ihop och enas om dessas regler.
Kollektivt ägande
Libertariansk filosofi tar inte ställning emot kollektivt ägande. Människor är fria att gå ihop och verka tillsammans så länge det är frivilligt och människor kan lämna när de vill.
Staten enligt libertarianer
Enligt libertariansk filosofi så är Staten tydligt inte en frivillig anslutning människor. Staten är ett geografiskt maktmonopol som har anspråk på ett större geografiskt område. För om ägande är ”Den exklusiva rätten till kontroll över en viss resurs” så blir Staten den faktiska ägaren för allt den hävdar rätt att lagstifta över och andra, som ofta står som ägare, blir bara förvaltare.
Ingen människa har frivilligt anslutit sig själv och sin markegendom till den. Ändå utger den sig för ha högre bestämmanderätt över allt och alla som lever inom dess geografiska gränser genom en påstådd delegering via det så kallade ”samhällskontraktet”, vilket tydligt inte är ett kontrakt i juridisk mening. Avfärdar man dess auktoritet så blir man straffad.
Staten bryter därför mot äganderätten flera gånger om.
Avslutning
Det var allt. Hoppas att du tyckte om denna korta introduktion.
Lämna gärna en kommentar om du har några frågor.